Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En sista ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var landet då så öfvergifvet, att der ej fans en enda
sibirier, som kunde gifva honom några upplysningar?
Mikael Strogoff tillryggalade två verst af den
fullkomligt öde vägen. Hans ögon spanade till höger och
venster efter något hus, som icke var öfvergifvet. Alla,
i hvilka han inträdde, voro tomma.
En hydda, som han varseblef mellan träden, rökte
emellertid ännu. Då han närmade sig den, såg han på
några stegs afstånd från lemningarna efter huset en gubbe,
omgifven af gråtande barn. En ännu ung qvinna, utan
tvifvel hans dotter och moder till de små, hade knäfallit
på marken och betraktade med vilda blickar denna scen
af förstörelse. Hon gaf di åt ett några månader
gammalt barn, för hvilket hennes mjölk snart måste tryta.
Allt omkring denna familj var blott ruiner och nakenhet!
Mikael Strogoff gick fram till gubben.
— Kan du svara mig? — sade han med allvarsam röst.
— Tala! — sade gubben.
— Tartarerna ha passerat här?
— Ja, efter som mitt hus står i lågor!
— Var det en hel armé eller blott en truppafdelning?
— En armé, emedan våra fält, så långt du kan se,
äro förhärjade.
— Under befäl af emiren?
— Ja, ty Obis vatten har blifvit rödt.
— Och Feofar Khan befinner sig i Tomsk?
— Ja.
— Vet du, om tartarerna bemäktigat sig Kolyvan?
— Nej, ty Kolyvan brinner ännu inte.
— Tack, min vän! Kan jag göra något för dig och
de dina?
— Intet.
— Farväl!
— Farväl!
Efter att hafva lagt tjugufem rubler i knät på den
olyckliga qvinnan, hvilken ej ens hade styrka nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
