- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
134

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nödstälda resande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mikael Strogoff, som nu erinrade sig den gamle tsiganen i
Nischni-Novgorod, hans resa på Kaukasus och hans
landstigning i Kasan.

— Jag visste tillräckligt mycket derom för att göra
det till ämne för ett bref till min kusin, — svarade
leende Alcide Jolivet.

— Ni har inte förspilt er tid i Kasan! — anmärkte
engelsmannen torrt.

— Nej, min käre kollega, och medan Kaukasus<i></i>
provianterade, gjorde jag på samma sätt!

Mikael Strogoff hörde icke de ord, som vexlades
mellan Harry Blount och Alcide Jolivet. Han tänkte på
sigenartruppen, på den gamle sigenaren, hvars ansigte
han icke kunnat se, på den främmande, honom åtföljande
qvinnan, på den besynnerliga blick, hon hade kastat på
honom, och han sökte i sitt minne samla alla detaljerna
af detta möte, då knallen af ett skott hördes på kort
afstånd från dem.

— Ah, mina herrar, framåt! — utropade Mikael
Strogoff.

— För att vara en hederlig handlande, som skyr
krutrök, — sade Alcide Jolivet till sig sjelf, — rusar han
väl fort rakt i elden.

Och åtföljd af Harry Blount, hvilken ej var den, som
stannade efter, skyndade han Mikael Strogoff i spåren.

Några ögonblick senare stodo alla tre vid det
klipputsprång, som skyddade tarantassen vid krökningen af
vägen.

Den af åskstrålen antända furudungen brann ännu.
Vägen var öde. Mikael Strogoff kunde ej misstaga sig.
Det var knallen från ett eldvapen han hört.

Plötsligt hördes ett förfärligt rytande och ännu en
knall genljöd på andra sidan af sluttningen.

— En björn! — utropade Mikael Strogoff, som icke
kunde misstaga sig om detta rytande. — Nadia, Nadia!

Och dragande sin knif ur gördeln, tog han ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free