- Project Runeberg -  Tsarens kurir : från Moskva till Irkutsk /
117

(1893) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ett oväder i Uralbergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom omöjligt; men dessa resande — som nu började i
högsta grad sysselsätta hans tankar — hvilkas telega
hade en timmes försprång framför hans tarantass, hvilka
kunde de vara? Hvilka vigtiga skäl hade de att vara
så oförsigtiga?

Under någon tid grubblade Mikael Strogoff häröfver.
Framemot kl. 11 började blixtarna upplysa himlen, och
så fortgick det. Vid deras plötsliga sken såg man skymta
och försvinna konturerna af de högresta furor, som stodo
hopade här och der utefter vägen. Då derpå
tarantassen strök utefter vägkanten, upplyste de flammande
ljungeldarna djupa svalg. Emellanåt tillkännagaf ett doft
buller, att tarantassen passerade en bro af knappt
fyrkanthuggna timmerstockar, som slagits öfver någon
afgrund, hvarvid åskan tycktes mullra under den.
Dessutom började luften snart fyllas af ett entonigt susande,
hvilket blef allt dofvare, ju mer det steg uppåt i de högre
regionerna. Med dessa olikartade ljud blandade sig rop
och interjektioner från iemschiken, som än vänligt
uppmuntrade, än grälade på sina stackars djur, hvilka voro
mera uttröttade af den tryckande luften än af den
besvärliga vägen. Ej ens bjellrorna i träbågen kunde längre
lifva dem, och stundom vacklade de.

— Huru dags kunna vi ha uppnått spetsen af
passet? — frågade Mikael Strogoff iemschiken.

— Kl. 1 på morgonen — om vi komma dit! —
svarade denne, skakande på hufvudet.

— Men säg mig, min vän, detta oväder är inte det
första du varit med om bland bergen, eller hur?

— Nej, och gifve Gud, att det icke må blifva mitt
sista!

— Är du rädd då?

— Jag är inte rädd, men jag upprepar ännu en
gång, att du gjort orätt i att bege dig af.

— Jag skulle gjort ännu mera orätt, om jag
stannat qvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:42:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kurir/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free