Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
gälla all tänkbar värkligliet. Det är således icke märkvärdigt, att
denna tankelag är konform med objektiviteten, då den i själfva
värket är en af objektiviteten själf framkallad tanke. Aldrig skulle
medvetandet våga definitivt tänka, att föremålen måste äga
fullständig bestämdhet, om föremål icke vore gifna för medvetandet
och företedde den individualitet, som är det koncentrerade
tankeuttrycket för deras fullständiga bestämdhet.
På motsvarande sätt förhåller det sig med identitetslagen.
Denna innehåller grundtanken, att något kan äga den konstans,
som gör det till ett och samma ena föremål eller förlopp.
Uppslaget till denna tanke får medvetandet tvifvelsutan från
objektiviteten själf. Det finnes faktiskt föremål och förhållanden, hvilka
te sig såsom oföränderliga. Om allt ideligen växlade, skulle det
objektiva begreppet oföränderlighet aldrig kommit att existera,
alldenstund medvetandet ej kan förnimma annat innehåll än det som
gifves detsamma; t. o. m. fantasierna bilda intet undantag härifrån.
Nu innehåller identitetslagen visserligen något mera än, d. v. s. ett
pius utöfver den blotta föreställningen om konstans. Den utsäger
nämligen, att ett föremål måste bibehålla identitet eller vara identiskt
med sig själft för att öfverhufvud vara det bestämda föremål det
är. Den innehåller alltså begreppet oföränderlighet såsom ett
predikat, som den gör till förutsättning för identitet. Häri röjer sig
obestridligen "eine schöpferische Thätigkeit", men så mycket förmår
tänkandet af egen maktfullkomlighet: själfvärksamt ’sätter’ det en
gifven bestämning (oföränderligheten) såsom förutsättning för en
annan tanke (identiteten). Då identitetslagen alltså sammanfattar
ett innehåll, som liar stöd i objektiviteten själf, och för öfrigt
endast accentuerar den förutsättning, under hvilken en tingens
identitet öfverhufvud inträder, så innehåller den intet, som påkallar
någon ytterligare förklaring. Lagen äger aktualitet och på samma
gång giltighet, därigenom att objektiviteten själf medbetingar den.
Såsom egentlig och fullt utbildad tankelag innehåller den
visserligen en konstruktiv tillsats, nämligen tanken om en absolut och
genomgående identitet, men detta rena tankekomplement är endast
ett uttryck för en viss tänkandets själfmakt och en dess tendens
att utdana vissa sina tankar till typisk och normativ förebildlighet1.
i Det förefaller mig som samma tankegång, åtminstone delvis, innehölles i
följande något dunkla ord af Schuppe, Grundr, S. 37. ["Die Kategorien Identität und [-Kausalität]-] {+Kau-
salität]+} können ja ohne Gegebenes überhaupt gar nicht gedacht werden, existieren also
in unserem Bewusstsein nur als Bestimmungen von Gegebenem, von etwas, was
identisch oder verschieden ist, und mit anderen etwas kausal verknüpft ist. Schon da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
