Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
het, som just, om ock endast till en viss grad, förklarar den
inträdande förändringen hos B. I det fall vidare, då gruppen A
förändras, inträder en analog tankegång: den förändras därigenom att
en ställningsändring hos någon koexisterande substansgrupp inträdt.
Så kan man, som sagdt, tänka. Men vill man vara uppriktig, så
måste man erkänna, att ett dylikt tänkande, huru abstrakt det än
är, är så alltigenom uppblandadt eller mättadt med
åskådningsele-ment, så, med ett ord, föråskådligadt, att det nära nog
sammanfaller med ett utbildadt mekaniskt uppfattningssätt. Substanser,
substanskomplexer, stäliningsändringar i substansernas system —
hvad annat är allt detta än ett maskeradt uttryckssätt för
rumliga föremål och förhållanden: atomer, atomgrupper, kroppar,
massor, lägeändringar, rörelser. Det är visserligen obestridligt, att en
substans icke nödvändigt behöfver tänkas vara en kropp (en atom),
och en ställningsändring af det angifna slaget icke en rörelse, men
tänkandet skematiseras ovilkorligen, tager föreställningsform, och
då omsätter sig substans nästan oemotståndligt till rumsbestämdt
föremål samt ställningsändring till rörelse1.
Är det något betänkligt med denna begreppets transformation
till åskådning? Nej, i alla händelser icke ur den empiriskt objektiva
substansuppfattningens synpunkt; ur denna fordras fastmer en viss
substansernas åskådlighet och konformitet med den omedelbart
gifna världens förhållanden. Den empiriska naturalismen använder
nämligen ett afgjordt objektivt betraktelsesätt och går därtill i
främsta rummet analytiskt till väga. Häraf följer, att dess
uppfattning af naturföreteelsernas substrat måste operera med
förutsättningar af kroppslig (åskådlig) och mekanisk natur, ty
föreställningarna kropp och rörelse äro de dominerande inom naturområdet.
Och att rent af upphäfva den yttre värkligheten genom att indraga
den inom medvetandets sfär och fatta den som en blott totalitet
af medvetenhetsdata, till en dylik radikal uppfattningssättets
upp-och nedvändning har den empiriska naturvetenskapen dessbättre
ingen principiell och tvingande anledning. Men äfven om
substanserna icke antagas vara några rumsbestämda föremål alls, kunna det
framhållna föråskådligandet och, om man så får uttrycka sig,
na-turaliserandet samt mekaniserandet af den substantiella värkligheten
ej vara något otillåtet, om man blott är medveten om hvad man därvid
gör. Man anser då, som sagdt, att substanserna icke äro rumsföre-
1 Denna tänkandets skematiaering har, som kändt, Kant (jfr s. 109 ff.) behandlat
i ett intressant kapitel i K. d. r. V., S. 142: Von dem Schematismus der reinen
Ver-standeabegriffe. Men det märkvärdiga är, att tiden och icke rummet där får spela
rolen af skematiseringsmaterial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
