Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - B. Den inre erfarenheten. Det individuella själslifvet och dess kategorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
lätt kunna inspela och åstadkomma allehanda "Täuschungen des
Gedächtnisses".
Det är obestridligt att erinringsföreställningarna äro af största
betydelse som psykologisk kunskapskälla. De omedelbara inre
upplefvelsernà kunna vara icke blott af så affektiv natur, utan äfven så
flyktiga och snabbt skiftande — af så kort varaktighet —, att det blir
omöjligt att närmare fixera dem som kunskapsföremål. Det blefve
därför ofta klent bestäldt med den psykologiska kunskapen, om
nämda ursprungliga upplefvelser icke kunde reproduceras och studera
i erinringen. Studiet af dessa reproduktioner medför dessutom den
fördelen, att inströmmande och störande biintryck lättare kunna
undvikas. Å andra sidan uppstår, särskildt ur kunskapsteoretisk synpunkt,
den olägenheten att erinringsföreställningarna i och för sig icke
garantera sin adekvathet. Det ursprungligen upplefda förhåller sig i
stor utsträckning till de reproducerade föreställningar, hvilka
re-realisera detta, som de transscendenta föremålen förhålla sig till de
kunskapsbestämningar, hvilka för medvetandet skola rekonstruera det
transscendenta. De flesta upplefvelser kunna aldrig åter upplefvas,
och man kommer därför lika litet åt dem genom direkt erfarenhet,
som man direkt kan nå de transscendenta objekten. Å andra sidan
kunna reproducerade föreställningar stundom verifieras. Jag kan
t. ex. erinra mig, huru ett visst föremål ser ut samt i minutiösa
detaljer reproducera dess egenskaper, och omöjligt är det ju icke
alltid att verifiera en dylik rekonstruerad åskådning genom direkt
okularbesiktning. En sådan verifiering styrker otvifvelaktigt att
erinringsföreställningarna ej behöfva vara inadekvata, något som har
sin betydelse som grundval för ett slags induktionsbevis: enär många
erinringsföreställningar notoriskt äro adekvata och följaktligen af
kunskaplig objektivitet, är det icke omöjligt att alla dylika
föreställningar äro af åtminstone någon kunskaplig sanning. Dock
måste det erkännas, att största delen af våra
erinringsföreställningar icke kan direkt verifieras. Huru skall man då afgöra
dessas giltighet? Jag erinrar mig t. ex. att en död person vid ett visst
tillfälle i sitt lif såg ut på ett bestämdt sätt. Men hvad garanterar
att personen vid det tillfället värkligen såg ut så, som min
erinringsföreställning tillkännagifver? Hvad garanterar att jag icke "inbillar"
mig, att han såg ut så, som jag antager att han gjorde? Direkt
verifikation är här utesluten; icke desto mindre kan jag vara fullt
öfvertygad om min erinringsföreställnings sanning. Hvaraf denna
visshet? Och af hvilket kunskapsvärde är den? Hvilket är med
andra ord erinringsföreställningarnas sanningskriterium?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
