Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 4. Förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
visar det sig snart, att utveckling här kan karaktäriseras med ett
enda ord: organisation. Utveckling är organisation, och genom
utveckling blir eller resulterar en allt högre organisation. Den
frågan ställer sig då: hvad innebär egentligen detta förhållande?
Att utvecklingen skall omfatta både rörelse och kvalitativ
förändring är att vänta, då organismerna i likhet med öfriga ting
äro sammansatta af rörliga beståndsdelar och lika väl som dessa
förete egenskapsväxling. Men organismernas specifika
sammansättningsdelar äro organ, och det specifikt kvalitativa hos dem
utgöres af lifvet. Organutbildning och lifsstegring framstå alltså som
väsentliga kännetecken hos utvecklingen. De utgöra den extensiva
och den intensiva sidan hos ett och samma hela: det organiska
lifvet.
Öfvergång från lägre till högre existensform är, allmänt
uttryckt, hvad som skiljer utvecklingen från andra arter af
förändring. Hvad förstår emellertid biologien med lägre och högre i fråga
om de organiska formerna? Denna fråga är af vikt för
utvecklingsbegreppet, ty utan ett afgjordt svar på densamma saknas det
mått, som är oundgängligt för att öfverhufvud kunna betrakta en
förändring som en utveckling, mäta utvecklingsgradernas höjd samt
bestämma olika organismer och arter såsom mer eller mindre högt-,
resp. lågtstående på utvecklingsskalan1. Biologiens otvetydiga
svar är, att organisationens fortskridning hos de lefvande
varelserna är måttet på deras utveckling. Utveckling är då i
grunden en öfvergång från lägre till högre grad af organisation; ett
individuelt lefvande föremål och en art utveckla sig, om och i
samma mån de utbilda sin organiska bestämdhet. Hvad innebära
emellertid organisationens fortskridning och allt högre utbildning?
Närmast en fortgång i alla de riktningar, hvilka hufvudmomenten
i organisationsvärksamheten kunna anses representera. Dessa
moment äro, allmänt angifvet, tvänne: differentiation och centralisation
(integration, Spencer). I samma mån alltså, som strukturer och
funktioner äro 1) mångfaldigt, heterogent och komplext utbildade
och 2) samtidigt härmed den totala lifsvärksamhetens spridda
funktionscentra äro organiskt förbundna till enhet eller, med ett
ord, centraliserade, står organismen högt. Organisationens grad
af genomfördhet bestämmer följaktligen organismens höjd på
utvecklingsskalan, och utveckling blir i enlighet härmed bestämbar
som en individuelt lefvande varelses eller en arts öfvergång från
lägre till högre grad af organisk bestämdhet, resp. organisation.
Så uppfattad är äfven utvecklingens förhållande till organismen
1 Jfr Den empiriska naturuppfattningen, s. 163.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
