Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Ichkeit". Detta uttryck gifver äfven en vink om, att det absoluta
jaget icke är en för sig själf bestående och oberoende potens — icke
en sådan, som t. ex. den högsta monaden i det leibniz’ska systemet
—, utan en gemensam sida, nämligen den yttersta och oupphäfbara
grundbestämningen hos och på samma gång grundvalen för de
ändliga jagen. Det absoluta jaget blir således äfven det allmänna
jaget, själfva "jagheten".
Häraf inses i hvilken mening vi kunna rubricera fichteanismen
som en immanensteori: det oändliga jaget innehålles i det ändliga och
vice versa. Det förra lefver icke i transsubjektivt oberoende af det
senare, utan utgör dess immanenta princip i egenskap af en hos detta
ingående fundamental bestämning. Antydda förhållande uttryckes
ännu pregnantare så: "oändligheten är endast en sida hos våra
medvetenhetsakter, som kan i viss mån frigöras därifrån — i
abstraktionen —, men på samma gång är den vårt medvetandes inre
värksamma grund . . . Fichtes vetenskapslära handlar om vårt
mänskliga medvetande . . ., men om oändlighetssidan därhos såsom
grund till ändlighetssidan"Om det då fasthålles, att det är ett
och samma oändliga jag, samma absoluta och rena enhet, som
ligger till grund för och betingar de ändliga jagen och deras
innehåll, så inses i huru skarp kontrast det fichteska systemet
afteck-nar sig mot å ena sidan den sedvanliga idealismen, hvilken
laborerar med en totalitet af utomhvarandrafallande andliga substanser
— man må kalla dessa monader, viljeenheter eller något annat —
och å andra mot den mer eller mindre bjärt naturalistiskt färgade
objektivism, som antager en transsubjektiv ordning under formen
af en evig världsprocess. Hvad som här är transscendent är där,
nämligen inom fichteanismen, immanent; hvad som här bildar en
objektiv, konkret realordning utgör där ett väsensammanhang
mellan ett abstraktum samt denna öfvergripande abstrakta enhets "satta"
och därvid individualiserade mångfaldsmoment, hvilka senare just
sammanfalla med de ändliga jagen.
Ses fichteanismen icke i sitt historiska sammanhang, d. v. s.
som en vidareutbildning af vissa uppslag i den kantiska
transscen-dentalfilosofien, samt i belysningen af det eruptiva förnuftspatos, som
utgör dess bärande stämningsbotten, så löper den fara att te sig som
en nära nog fantastisk konstruktion. Men äfven om man besinnar, att
det fichteska systemet ursprungligen är en afläggare af den kantiska
filosofien och att idealismen enligt Fichte är den enda värdiga
1 V. Norström, Hvad innebär en modern ståndpunkt i filosofien? D. I, s. 111.
Äfven Schubert-Soldern gifver i sin afh. Über Transeendenz d. Objekts u. Subjekts,
S. 76—79, en träffande resumé af Fichtes jaglära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
