Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIII. Om criterium veri. Vissheten. Olika former af försanthållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
såsom Newton ansåg; att kemiska elements egendomligheter icke skulle
komma till synligt uttryck i sammansättningsprodukten; att det kunde
finnas andra hufvudslag af växter än blommor, buskar och träd. Äfven Spencer
invänder, att särskildt påståendet om antipoders omöjlighet på grundvalen
af det angifna skälet icke utgör »a legitimate application of the test of
inconceivableness» »That some propositions have been wrongly accepted
as true, because their negations were supposed inconceivable when they
were not, does not disprove the validity of the test»2. Det af Spencer
försvarade kriteriet kan med andra ord användas oriktigt, men dess
missbruk bevisar icke, att det i sig är ogiltigt, För öfrigt är att framhålla,
att vädjandet ensamt till erfarenheten, hvilken Mill ansåg vara
sanningsmåttstocken, lider af den inskränkning som består i, »that for the great
mass of our cognitions we cannot employ such a method of verification»3.
Emellertid torde man böra göra en hufvudanmärkning äfven mot
Spencers framställning: han pointerar icke hvilken nödvändighet det är,
som förlänar ett antagande kunskaplig giltighet, utan synes fastmer sätta
den faktiska nödvändigheten i alldeles samma linie som den logiska. Man
observere följande spencerska tankegång »lf, haviug touched a body in
the dark, and having become instantly conscious of some extension as
accompanying the resistance, I wish to decide whether the proposition
"Whatever resists has extension’, expresses a Cognition of the highest
cer-tainty, how do I do it? I endeavour to think away the extension from
the resistance. I think of resistance and endeavour to keep extension out
of thought. I fail absolutely in the attempt. I cannot conceive the
negation of the proposition that whatever resists is extended; and my failure
to conceive the negation, is the discovery that with the subject (something
resisting) there invariably exists the predicate (extension)»
Sambandet mellan subjekt och predikat är dock här näppeligen af
mera än rent faktisk koexistens och nödvändighet. Ytterst blir det väl ej
häller det blotta sakförhållandet, att det motståndgörande framträder utsträckt,
som kommer en att affirmera det allmänna påståendet »Whatever resists has
extension». Detta faktum bildar endast underlaget för den empiriska
tanken, att emedan det, som gör motstånd, är förbundet med utsträckning och
nämda förbindelse icke förklaras lämpligare än genom antagandet att
det motståndgörande har egenskapen att vara utsträckt, så måste motstånd
och utsträckning sammanhänga på det angifna sättet. Det är först detta
logiska måste, som förlänar påståendet dess kunskapliga giltighet och icke
redan det nakna sakförhållandet, att de båda bestämningarna framställa
sig simultant associerade i medvetandet. Så att säga bakom den
faktiska nödvändigheten måste en logisk taga plats, och af denna
beror i sista hand den kunskapliga giltigheten. Det blir, som framhållet,
först den logiska tankenödvändigheten, som sanktionerar kunskapens
giltighet 5.
1 Spencer, a. st., S. 410.
* Ibid. s. 425. Jfr Langes anmärkningar i Geschichte des Materialismus, Bd 2,.
S. 19, 21.
3 Spencer, a. st., S. 417.
4 A. st., S. 406.
5 Om skilnaden mellan faktisk och logisk nödvändighet sa Liebmann, Zur
Analysis der Wirklichkeit, S. 77 ff. Jfr förev. arb., s. 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
