Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning - Kunskapslärans ställning i vetenskapernas system samt förhållande till närstående discipliner. Dess vetenskapliga betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Försöket att i öfverensstämmelse med Kants grundtanke1 och
njr-kantianernas, t. ex. Cohen, uttryckliga åsigt (se nedan) fasthålla
kunskapsteorien såsom en af psykologien fullständigt oberoende
disciplin, strandar slutligen på det faktum, att kunskapen påkallar
ett psykologiskt fullständiggöraiide, en komplettering, som blir en
nödvändig följd af dess egenskap att, som anfördt, i och för sig
utgöra en blott abstraktion. Visserligen är det icke alltigenom
omöjligt för tanken att röra sig inom ett abstraktionsområde, men
på längden kan den dock icke lefva så där isolerad i höjden. Alla
abstraktioner fordra nämligen förr eller senare att återföras till det
underlag, d. v. s. den konkreta värklighet, hvarur de mer eller
mindre våldsamt utbrutits, och insättas och ses i sitt reella
sammanhang. En hvar, som sysslat med kunskapslära, har ock
säkerligen haft känning af huru ofta den kunskapsteoretiska reflektionen
nolens volens uppbäres af psykologiska förutsättningar. Därvid har
man ju medvetandet och dess funktioner ideligen i tankarna, och
att icke bringa dessa i sammanhang med någon psykologisk
grunduppfattning alls torde vara omöjligt.
"Die psychologische Auffassung, yttrar Windelbend, scheint
uns überhaupt den erkenntnisstheoretischen Untersuchungen
wenigstens überall zu Grunde gelegt werden müssen. Denn welches auch
die Formen und die Inhaltsbestimmungen des Erkennens sein mögen,
so ist das Erkennen selbst zunächst ein durchaus psychologischer
Vorgang" 2. Rätt förstådda synas oss dessa ord träffande. Äfven
är bekant, hvilken bred psykologisk bas t. ex. Wündt i sitt stora
kunskapsteoretiska arbete3 gifvit de egentligt logiska och
kunskapsteoretiska undersökningarna, och det kan väl näppeligen bestridas,
att man till följd af detta arrangement allt från begynnelsen skrider
fram vida mera orienterad, om det ock måste anmärkas, att en
specifikt kunskapsteoretisk pröfning af den psykologiska kunskapens
objektivitet4 aldrig kommer till genombrott i Wundts kunskapslära,
något som för öfrigt sammanhänger med hans uppfattning af nämda
disciplins själfva uppgift (jfr s. 11). Inom den nykantianska
kun-skapsläran däremot, där man i regeln fullständigt blundar för
sammanhanget mellan kunskapsteori och psykologi, kommer
kunskapsförmågan att framstå såsom en alltför konstlad, nära nog bestäm-
1 Hans ståndpunkt framgår bland annat af hans opposition mot Locke’s
psykologiserande oeh "empiriska" kunskapsteori. Se K. d. r. V., S. 106—107. Den Kant’ska
ståndpunkten är, i motsats till den psykologiska, den "transscendentala"; se s. 16—17.
2 Die Gewissheit d. Erkenntnis», s. 9.
3 Logik, Bd 1: Erkenntnisslehre, s. 11 if.
4 liksom af kunekapsobjektiviteten öfverhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
