Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
lifvet. När birkebenarna följande morgon erforo denna
hans skonsamhet, blefvo de ganska förtrytsamma. Men
baglarna, som trott, att alla, som gåfvo sig, hade att
vänta misshandling och död, uppmuntrades till kapi-
tulation. Snart kommo flera af bergets försvarare till
konungen, som gaf dem alla nåd. De meddelade, att
Redar själf och de öfriga baglarna nästa dag ämnade
komma ned från berget och gifva sig.
Sverre insåg emellertid, att han icke skulle kunna
skydda fångarna mot de förbittrade birkebenarna, om
han icke lyckats att på förhand stämma dessa något
mildare.
Han sammankallade därför sina män och talade
sålunda: »Jag vill nu fråga eder till råds, hvad vi skola
företaga oss med Redar och hans män, om vi få dem
i vårt våld. Händer det, så kunna vi alla glädja oss
öfver att ändtligen få slut på denna långa belägring.
Allra gladast bli väl de, som läto mest illa före jul,
då jag ej ville låta er draga hem. Nå, skola vi skänka
lifvet åt några af baglarna eller åt inga alls?»
Då svarade många birkebenar: »Så vidt vi veta,
finnas här på berget inga andra än sådana män, som
hafva öfvat många och stora ogärningar. Det skulle
tyckas oss mycket hårdt, om vi, som för deras skull
ha fått svälta här i vinter och ligga ute mången natt
i kyla och väta, nu skulle bli tvungna att till lifvet
skona dem, som dräpt våra fäder och bröder, och
låta dem sitta sida vid sida med oss på roddarbän-
karna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
