Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Och när han strax därefter såg, hur många af Si-
gurds män, som väl ännu icke riktigt hämtat sig från
sin förskräckelse, kysste de kyrkor, man passerade
förbi, utbrast han: »I, birkebenar, ären nu minsann
blifna mycket gudaktigare af er än förr; nu, bevars,
viljen I slicka hvarenda kyrka, I kommen till, men förr
kunde det vara långa tider, då I icke brydden eder
mycket om kyrkorna.»
Sin son Sigurd hade Sverre en gång ett par år
förut skarpt läxat upp. Den unge mannen hade fått
i uppdrag att med sitt folk hålla vakt öfver natten vid
en stor kastmaskin, af hvilken konungen väntade sig
mycken nytta. Emellertid lät Sigurd öfverrumpla sig
af baglarna, som dödade några af väktarna, förjagade
de andra och förstörde kastmaskinen. Så snart Sverre
erfor händelsen, sade han till sin son: »På annat sätt
brukade jag hålla vakt, när jag stred med konung
Magnus om riket. Tvi varde den konungason, som
så illa tager vara på sin trupp, som du har gjort!
Packa dig nu bort, och kom ej inför mina ögon förr
än i morgon!»
Sverres farhågor att i denne son få en oduglig
efterträdare, som läte hans verk förfalla, besannades
emellertid icke, ty Sigurd afled redan före sin fader.
Sverre pacificerar Viken.
en seger, Sverre vid Oslo hade vunnit öfver Vi-
kens bönder, räddade visserligen konungen och
hans folk ur en stor fara, men gjorde icke allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
