Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ännu kunde biläggas i godo. Ty ännu på våren år
1195 voro de, jämte biskop Bjarne från Orkenöarna
och den till Skålhults stift på Island nyss invigde bi-
skop På, enligt konungens bud samlade till ett möte
i Bergen. Att Sverres maktställning då icke ansågs
vara bragt i fara, visar sig äfven däraf, att till detta
möte infunnit sig den gamle jarlen Harald Maddads-
son från Orkenöarna, och att denne till försoning för
den hjälp, han lämnat öskäggarna, lät konungen själf
bestämma böter.
Angående bannlysningsfrågan beslöts på mötet, att
biskop Tore i Hamar och en annan lärd man, Ric-
kard svartemästare, skulle fara till Rom för att inför
påfven framställa förhållandena i deras rätta belysning
och utverka försoning. Innan konungen släppte bis-
koparna från mötet, förmanade han dem att icke låta
ärkebiskop Erik locka dem till att öfvergifva sina stift
och lämna landet. »Erik blinde,» sade han, »lär icke
ha mycket godt att gifva eder i stället; ty han har
icke mycket för egen räkning; nio eller tio personer
äro hela hans följe, och både de och han själf lefva
på annans bekostnad. Men om I hållen eder fast vid
mig, skall jag sörja för, att I icke liden någon skada
af denna sak.»
Biskop Nikolas beger sig till Danmark.
iskoparna lofvade att vara konungen trogna, och
de menade säkerligen allvar, utom naturligtvis
Nikolas. Denne begagnade kort därefter ett tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
