Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
på våren 1194 Bergen med 20 små snabbseglande
fartyg.
Öskäggarna hade visserligen blott 13 skepp till
hands, men dessa voro mycket större och bättre be-
mannade än Sverres, så att deras manstyrka var nästan
dubbelt så stor som hans. De rodde därför ut för
att möta birkebenarna och ankrade för natten i afsikt
att vid gryningen börja anfallet.
Sedan det blifvit riktigt mörkt, lät Sverre ro sig i en
liten båt in bland öskäggarnas skepp och lyckades
där att obemärkt blifva åhörare till höfdingarnas öfver-
läggning och beslut om planen för morgondagens
strid. Detta är icke den enda gången, vi af Sverres
saga erfara, att konungen företagit dylik djärf och
framgångsrik spejarfärd.
Dagen därpå, när flottorna drabbade samman
(på Hloruvåg), framstodo också Sverres anföraresnille
och hans birkebenars krigsvana på ett lysande sätt.
Genom att klokt och energiskt begagna sig af de fel,
öskäggarna i sin ifver begingo, kunde Sverre och
hans män, oaktadt sina mycket lägre skepp och sitt un-
derlägsna antal, efter några timmars kamp vinna en så
fullständig seger, att nästan alla de öskäggar, som
icke fingo pardon, nedhöggos eller drunknade. Bland
dem var äfven den unge Sigurd Magnusson, som året
förut i Viken hyllats såsom konung, Hallkel Jonsson
och orkenöjarlens svåger Olaf. — Sigurd, Erling jarls
son, hade icke varit med i striden; han hade haft namn
om sig att vara den förståndigaste inom partiet. Längre
fram uppdök han åter bland Sverres fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
