Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
varit omkring 50 år gammal. Abbot Karl har vistats
vid Sverres hof och i likhet med nästan alla dem,
som lärde närmare känna konungen, lifligt beund-
rat och varmt älskat honom. Då litterära färdighe-
ter, särskildt konsten att skrifva historia, vid denna
tid voro betydligt mer omhuldade och utvecklade af
isländingar än af norrmän, och då abbot Karl sanno-
likt redan hade aflagt något prof på sin skicklighet,
valde Sverre honom till sin historieskrifvare.
Medan Karl skref, satt Sverre själf hos honom och
sade, hvad han skulle skrifva. Sannolikt har Karl ofta
ordagrant upptecknat konungens muntliga framställ-
ning; framför allt torde de i berättelsen inströdda tal,
som konungen själf hållit, få anses vara nedskrifna
efter dennes diktamen. I viss mån kan alltså Sverre
själf räknas såsom författare af sin historia; att vi
uti sagan få ett starkt intryck af konungens egen-
domliga personlighet, har väl t. o. m. mitt återgif-
vande — oaktadt dess förkortade skick — kunnat
ådagalägga.
Det var icke underligt, att Sverre önskade lämna
samtid och eftervärld en vackrare och sannare bild af
sig själf och sin verksamhet än den, hans talrika och
förbittrade fiender plägade framställa. Att han härvid
anlitade ett på hans tid och i hans land ännu af po-
litiken så föga uppmärksammadt och användt hjälp-
medel som det skrifna ordet, är blott ett af intygen
om hans höga bildning och klara förstånd.
Om dessa hans egenskaper, liksom äfven om hans
humanitet och rättskänsla, vittnar också framställning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
