- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
302

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans förhållande till Dede Mason syntes nästan
tyna av. Visserligen ökades alltjämt hans längtan
efter henne, men han sköt ständigt upp att riktigt ta
itu med- det underliga problemet. Slumpen hade
givit honom det högsta kortet i leken, tänkte han,
men under åratal hade han inte ens sett på det.
Kortet hette kärleken, och det trumfade över alla andra.
Han skulle nog spela ut det, men först måste det bli
något slut på det spel han för närvarande satt fast i.

Han kunde aldrig bli kvitt synen av Dedes lilla
bronssko, hennes tätt smygande klänning och hela
hennes slanka, mjuka gestalt i det vackra rummet ute
i Berkeley. Ännu en söndag telefonerade han att
han skulle komma ut till henne. Men som det alltid
händt ända sedan en man första gången såg på en
kvinna och kallade henne god, vädjade han till den
blinda manliga styrkan mot kvinnans hemliga
svaghet. Och utfallet blev inte lyckligt, ty i sin förtvivlan
och trots all sin längtan utbrast hon:

”Ni vill att jag skall gifta mig med er och lita på
lyckan att allt går väl. Livet är ett spel, säger ni.
Nå, så låt oss spela då. Tag ett mynt och kasta upp
det i luften. Blir det krona, gifter jag mig med er.
Men om det inte blir det, måste ni lämna mig för alltid
och aldrig mera säga ett ord om giftermål.”

Ljusan Dags ögon brunno av kärlek och spelpassion.
Ofrivilligt tog han i fickan efter ett mynt. Men han
drog handen tillbaka och elden i hans blick slocknade.

”Nå, gå på bara”, befallde hon häftigt. ”Om ni
inte skyndar er, kanske jag ändrar mening och ni
förlorar tillfället.”

”Lilla kvinna”, log han, men hans röst var högtidlig.

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free