Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gad, och jag har sagt er från första stunden, att det
inte heller skulle tjäna någonting till. Och ändå
håller ni på likadant. Fråga mig nu då, så skall jag
svara, och så få vi en gång ett slut på det här.”
Han såg på henne med uppriktig, litet häpen
beundran.
”Jag håller så förfärligt mycket av er, miss Mason,
att jag inte vågar fråga er nu”, sade han med ett
sådant allvar att hon började skratta på sitt öppna,
pojkaktiga sätt. ”Förresten har jag sagt er, att jag
är alldeles ovan, jag har aldrig friat förr, och jag vill
inte begå några misstag.”
”Men det gör ni ju jämt och ständigt”, utbrast hon.
”Aldrig har jag hört att en man på det där sättet
liksom håller en klubba över huvudet på en kvinna.”
”Jag skall inte göra det mera”, svarade han
ödmjukt. ”Vi tala inte vidare om saken nu. Men mitt
ärliga förslag nyss står fast. Ni står i vägen för er
bror. Jag bryr mig inte alls om edra idéer, och här
är ni så god och går ur vägen. Vill ni låta mig träffa
honom, så att vi kan talas vid om saken? Jag skall
göra det helt och hållet affärsmässigt. Han får
pengarna och betalar ränta på dem.”
Hon tvekade synbarligen.
”Och kom förresten ihåg en sak, miss Mason: det är
hans ben och inte ert.”
Hon svarade inte, och Ljusan Dag sade till sist:
”Och kom ihåg att jag kommer att besöka honom
ensam. Han är man, och jag kan klara upp saker och
ting mycket bättre utan kvinnfolk. Jag kommer i
morgon eftermiddag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
