Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slakna igen för att få den rätta balansen mellan varje
del av sin kropp.
Franske Louis betraktade honom misstroget och
ropade :
”Dra av bara fan, dra av bara fan!”
Ljusan Dag spände ännu en gång musklerna och nu
på allvar, tills all energi i hans härliga kropp var
stadigt samlad, och nästan omärkligt, utan en enda
ryckning, lyfte sig de niohundra skålpunden från golvet
och svängde fram och tillbaka som en pendel mellan
hans knän.
Olaf Henderson drog en djup, hörbar suck.
Jungfrun som stått i spänning, så att hennes muskler värkte,
föll ihop, medan franske Louis mumlade vördnadsfullt:
”M’sieu Ljusan Dag, salut! Jag är ett stort barn,
ni är en stor man.”
Ljusan Dag släppte sin börda, sprang ned på golvet
och gick fram till disken.
”Väg in”, ropade han och sköt fram sin påse till
mannen vid vågen, vilken förde över i påsen fyra
hundra dollars från dem som hade förlorat.
”Kom hit bara allihop”, fortfor Ljusan Dag. ”Vad
ska ni ha för ormgift? Den som har vunnit betalar.”
”Natten är min!” skrek han tio minuter senare. ”Jag
är den ensamme varghanen och jag har sett trettio
vintrar. Det här är min födelsedag, min enda dag på
året — kom bara allesammans, ska ni få se att jag
lägger er på rygg. Ni ska ut allihop i snön, ’ömfotingar’*
och ’surdegar’*, och ni ska få ert dop.”
* Omfotingar = nykomna guldgrävare, surdegar gamla
beprövade sådana.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
