Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationen - Krigarvansinnets period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättas för att belöna konungens goda och’ trogna: ytterligare
ett privilegium för den privilegierade klassen. Den lilla
topphuggning, som det härskande ståndet blev utsatt för
i Linköpings blodbad, berodde ej på Karls avoghet mot
adelsklassen som sådan utan på rent personliga och dy-
nastiska motiv, och händelsen torde allenast ha betytt en
åderlåtning: några fick gå sin väg för att bereda plats
åt andra, som stod färdiga att rycka in.
Krigarvansinnets period.
Den period, som nu följer och som den officiella
historieförfalskningen med vanlig förryckning av värdena
döpt till Storhetstiden, tillhör de minst uppbyggliga bladen
av vår historia. Var redan reformationen en enda oer-
hörd jättesvindel (försåvitt man ser till dess föregivna
syfte), så vet man knappt vad namn man skall finna för
att stämpla den humbug som präglar detta Te Deums-
skede. Det finns ingen retorisk floskel, värdig tänkande
människors förakt, som ej använts att förgylla upp det,
och den ihåliga bombasmen har aldrig firat sådana orgier
som när det gällt att prisa de personer, som fört an i
denna vansinnesmärkta tid.
Den första av dessa, vårt mest beryktade nationalhel-
gon, prisas som religionsfrihetens förkämpe, och ännu i
dag får man i våra läroböcker veta, att hans krig egent-
ligen gick ut på att befria de förtryckta tyska protestan-
terna. Vill man ta religionsfriheten i en mycket vid-
sträckt bemärkelse kan man möjligen sätta fram Gustaf
Adolf som en av dess märkesmän; det kan nämligen ifrå-
gasättas om han ej var alldeles — religionsfri. Åtminstone
var han ytterst fördomsfri, vilket bevisas av att han, pro-
testantismens kämpe, gick i förbund med det katolska
Frankrike, som inte bara var katolskt utan till på köpet
styrt av en påvlig kardinal. Religionsfriheten hos honom
bevisas ännu ytterligare av den dom till döden genom
hängning, som samma sällsynt sympatiska kungahelgon av-
kunnade över sex, sju människor^ vilka begått den vådliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
