Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondekonungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
peligen någonstans i historisk tid haft något större in-
flytande.
Då sedermera småsamhällena sammanslöt sig till ge-
mensamt angrepp och försvar, så skedde det mestadels
på släktskapens grund och med utsträckande av patriar-katet
att gälla även den större sammanslutningen. Så småning-
om uppstår så härad och landskap och vad de nu allt
kallas dessa små självständiga riken.
Ju mer gränserna utsträcktes över urkommunen, dess
omöjligare blev det att bibehålla det gamla äldsteherraväl-
det, då ju långt ifrån alla byalag var släkt med varandra,
och därför skedde bland de olika kommunernas älste
ett val, varigenom en av dem, som utmärkte sig på nå-
got sätt framför de andra (genom sin egen styrka .eller
sin bys rikedom), ställdes i spetsen för det hela. By-
hövdingeinstitutionen utvidgade sig så till småkonungadö-
met — bondekonungadömet. Samtidigt synes sprängningen
av den ursprungliga kommunistiska besittningsformen ha
börjat och den heliga privatäganderätten ha trätt i livet.
Dock har en hel del kommunistiska kvarlevor bevarat sig
ner ända till vår tid (t. ex. allmänningar).
Från början var konungen sålunda intet annat än en
av folket vald myndighet, som det kunde tillsätta och avsätta
allt efter vad det för gott synes. Om det blev goda år och
lycklig härnad, så fick han väl ofta sitta kvar till död-
dagar. Men blev han sina kommittenter på något sätt
misshaglig, så vrakades han genast för en annan. Vi
känner berättelsen om en sån där stackars konung som
man hembar som offer åt gudarna, därför att han inte
ville skaffa vackert skördeväder. Och välbekant är också
den tragiska ändalykt, som ett halft dussin dylika fick i en
brunn, dit de vräktes av de förbittrade uppsvearna. På
den tiden var det säkerligen ingen sinekur att vara konung.
Förhållandet blev i stort sett detsamma, sedan ut-
vecklingen sammanfört småkonungadömena i större ko-
nungadömen, vanligen efter språkgränserna. Att språken
blev skiljemärkena, betyder i själva värket ingalunda, att
bara stambefryndade blev sammanförda till ett folk. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
