Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rousseaus sista stunder, juni 1778.
Kopparstick af //. Guttcnberg efter teckning af J. M. Moreau le Jeune.
Ur historisk synpunkt är denna bild ytterst osäker. Man vet ej, om Rousseau dött en
naturlig död eller om han själf tagit sig af daga.
Hans älskarinna, Thérèse Levasseur, med hvilken han lefvat tillsammans sedan 1745, var
en dum och okunnig uppasserska. Nio år före sin död hade han legaliserat förbindelsen.
Döden inträffade på Ermenonville nära Paris, på ett ställe tillhörigt markis de Girardin. Rummet
med sina halmstolar, sin öppna spis, där kaffekannan värmes vid elden, är nog till alla delar
likt de rum, där upplysningstidens författare arbetade. Pä pianots notställare står partituret
till Le Devin du village, en opera som Rousseau 1752 komponerat. Rousseau föreställes
uttala de apokryfiska men för honom mycket karakteristiska ord, som man trodde han skulle
hafva yttrat vid dödstillfället: »Min kära hustru, gör mig den tjänsten att öppna fönstret, sä
att jag får lyckan att ännu en gång se grönskan. Hvad den är vacker! Hvad denna dag
är ren och lugn! O, hvad naturen är stor! Se på solen, hvars leende tyckes kalla mig, se
själf på detta oändliga ljus, det är Gud, ja Gud själf, som öppnar sin barm för mig och
ändtligen inbjuder mig att smaka den eviga och oföränderliga frid, som jag sä mycket
eftertraktat.»
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
