Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultplatser och platskulter. 379
beteckna en höjd i närheten av sjön, på vilken, som man med
visshet kan förmoda, Runeberg många gånger vandrat under
den tid han var informator hos kapten Enehjelm på Rito-
niemi. — Men till kustbornas tillfredsställande kan det
nämnas, att man på Kroksnäs utpekar en udde med björkar,
som enligt ortsbefolkningens mening är just den plats, där
Vårt land kom till.
Medan den stora, för vår patriotiska diktning så betydelse-
fulla landskapsskildringen i Den femte juli uppenbarligen grun-
dar sig på intryck från mellersta Finland, så mötes man i
Svanen av naturskildringar, som peka mot norden. Det är
väl icke många av oss som reflektera över att man måste ha
lämnat de lägre breddgraderna bakom sig för att i juni kunna
se svanar simma på vattnen. Men vi tycka oss alla, i diktens
allmänna karaktär kanske mer än i skildringens smådrag, för-
nimma den lätta, höga, klara, för att icke säga virginiska
atmosfär, som vibrerar i Franzéns visor och som slår oss som det
mest utmärkande draget i det högnordiska landskapet. Man
känner sig därför benägen att ansluta sig till Eliel Vest, som i
sin Runebergsbiografi säger att »grundtonen i skaldens dikt-
„ning, sådan den framträder t. ex. i Svanen, har mycket som
„erinrar om hans födelsebygd».
Man kan ej heller underlåta att fästa sig vid ett uttalande
i samma riktning, som Zachris Topelius fällt i sin uppsats om
Runeberg och Almqvist. När Topelius här skildrar den fest på
Nissasön utanför Jakobstad, vid vilken ortsborna år 1851
överlämnade kapten Runebergs fiskarstuga som gåva åt
skalden, så framhåller han huru landskapsintrycken och de
återuppväckta barndomsminnena besjälade Runeberg »och
gjorde honom glad, språksam och förtrolig med alla». »Allt
var sång, hjärtlighet, glädje, grönska och strålande vatten-
speglar i den härliga sommarkvällen.» Och efter det han
omtalat huru Runeberg var road av att få återse gamla små-
stadsoriginal, som intresserat honom under uppväxtåren, till-
fogar Topelius: »detta förenade sig med alla livande intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
