Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den femte februari. 323
Härtill bör det likväl tilläggas att det endast är om det
melodramatiska arrangemanget man kan säga att det räknar sin
begynnelse från år 1857. Som stumtablå hade Molnets broder
antagligen framförts vid många tidigare tillfällen. Särskilt
minnesvärd i detta avseende är en välgörenhetssoaré som firades
i Uleåborg under våren år 1848, och för vilken målaren Oskar
Nylander komponerade en tablå över kyrkogårdsscenen i
Molnets broder. Den framgång Nylander vann med sin kom-
position, lockade honom att senare behandla samma motiv i
en tavla, som år 1849 utställdes i Helsingfors.
Vid den nyssnämnda konserten i Åbo sjöng herr Broms
Lindblads tonsättning till Torpflickans monolog (Red mig en
grav, o moder kär) som ett vanligt konsertnummer. Men
även denna melodram har ofta blivit framförd i kostym och
med dekorationer. Inom den äldre generationen finnes det
väl icke många som ej stiftat bekantskap med den på någon
amatörscen i landsorten.
Den femtonde mars 1863 uppfördes på teatern i Helsingfors
ett ,,sceniskt musikaliskt divertissement” över detta motiv, väl
att skilja från den Lindbladska kompositionen Torpflickan, vid
vilket ,,man fick se lantmännen återkomma från sin blodiga
„skörd, man fick se torpflickan fåfängt spana efter sin älskade,
„man fick höra modrens ord till dottern deklameras av m:lle
„Rylander och dotterns klagan sjungas av fru Jacobsson, och
„man fick slutligen till höjande av effekten se hela truppavdel-
„ningar i de gamla finska uniformerna rycka hurtigt fram under
„Björneborgska marschens toner. Musiken till det hela var
„komponerad av hr v. Schantz och gjorde kompositören stor
„heder. Anblicken av de gamla uniformerna och den blågula
„fanan framkallade en verklig storm av förtjusning, och under
„stampningar och klappningar, som bragte teaterns grund-
„valar att skaka, begärdes hela stycket da capo». I ett brev
till Fredrika Runeberg skriver Zachris Topelius (som väl
även avfattat den nyss citerade, ur Helsingfors Tidningar
lånade notisen om teaterföreställningen) att publikens stäm-
ning var varm från början, att tablån var bättre arrangerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
