Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 314
#,
"Ilo
1
4ll
ili».
His
*
1 ,
TET
PMPa
Runebergskulten.
Den Laurénska orationen avslutades med några strofer
hemgjord poesi, i vilka bilder, uttryck och rytmiska effekter
från skaldens egen diktning gå igen. Med ett resonemang, som
ofta blivit upprepat, riktade talaren uppmärksamheten på
den „högt ljudande finska strängen på Runebergs lyra”, vil-
ken sades vålla att icke ens svenskarna, och så mycket mindre
sydlänningarna, ville skänka skalden sin fulla beundran. *
Liksom så många av hans efterträdare ägnade Laurén ett
oproportionerligt stort utrymme åt natursymboliken, med ord-
rika beskrivningar av årstidsväxlingarna, islossningarna, vå-
rens lärkdrillar och mera sådant, som sakligt betytt rätt litet
för uppfattningen av Runebergs diktning. Men om honom,
liksom om flertalet av de följande årtiondenas festtalare, gäller
det dock att kärleken till ämnet lyser fram genom svulsten på
ett så rörande sätt, att man känner sig som en syndare om
man alltför omilt analyserar de retoriska uttrycksmedlen.
Den lilla högtiden i Jakobstad var emellertid blottad på
all förlustelsekaraktär, d. v. s. den saknade icke blott dansen
utan även, och framför allt, dessa melodramatiska tablåer,
som höra till saken vid alla fullständiga Runebergsfester av
den typ, som utbildats i Borgå och som efter Borgå mönster
firats och firas i så många landsortssamhällen i Finland. För
att uppspåra begynnelsen till dessa programnummer har man
att gå tillbaka till några ,,levande tavlor” som framfördes i
Borgå år 1855. Den tidstypiska konstarten hade ursprungli-
gen intet att göra med 5 februari-festerna, men har senare
helt naturligt blivit anknuten vid dem.
* Av de föregående kapitlen bör det ha framgått, att föreställningen
om svenskarnas bristande vilja att uppskatta Runebergs diktning icke
haft motsvarighet i verkligheten. - Det mest kända, och måhända det
bäst formulerade framhållandet av den finska tonen i Runebergs dikt-
ning anträffar man som bekant i Gabriel Lagus‘ år 1867 utgivna före-
läsningar om Den finsk-svenska litteraturens utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 13 16:43:54 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kulten/0336.html
