Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den femte februari. 309
„Schipoff anbefallt vidtagande av åtgärder för att hindra
varje s. k. ‘demonstration’ Runebergsdagen, så finnes
„dock en demonstrationsforin, som för hr Schipoff är oåt-
„komlig:
»Allmän illumination i varje hem i staden».“
Vare sig det berodde på denna påstöt eller ej, så voro hem-
men i huvudstaden år 1901 mer eklärerade än någonsin.
T.o. m. i förstäderna, i Tölö och i Sörnäs, strålade fasaderna i
ljus. Man påpekade särskilt i tidningarna, att arbetargår-
darna i fattigkvarteren voro festligt upplysta. Detta förhål-
lande får emellertid sin förklaring genom en notis, enligt vil-
ken handelsfirman Janzon och Antell gratis utdelat 2,400
stycken ljus åt mindre bemedlade personer, ,,varom genom
annonser hade tillkännagivits”. Såsom synes, stämde det
icke fullt överens med verkligheten, när Hufvudstadsbladet
i en ledande artikel tillbakavisade tidningen Svjäts påstående
att firandet av Runebergsdagen vore uttryck för en separa-
tistisk och mot Ryssland fientlig politik samt att illuminatio-
nerna framkallats „av en kagals allsmäktiga hand». Man bör
blott ihågkomma att vad den ryska tidningen betecknade som
separatism ännu år 1901 var ett lojalt försvar för landets
rättigheter, och att den s. k. demonstrationen, om den än i
någon mån ,,organiserats”, dock var ett uttryck för vad alla
samfällt kände.
Under de följande åren, och under den andra förtrycks-
perioden, försiggingo sångaruppvaktningarna utan några hin-
der, om än de noggrant bevakades av polismyndigheterna.
Därpå följde ett avbrott på trenne år under världskriget,
då tillstånd icke gavs vare sig för sång vid statyn eller för
illumination på -kvällen.* Och våren 1918, då allt offent-
* Som ett bevis på Runebergskultens beroende av de politiska för-
hållandena kan det anföras, att polismästare Vetre i Björneborg år 1914
till rådsturätten hade låtit instämma alla de personer, i vilkas affärs-
lokaler och privata bostäder fönstren på Runebergsdagen varit upp-
lysta med „ijus i rader”. Åtalet förkastades av rätten, som emellertid
kvittade kostnaderna parterna emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
