Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 245
ibland t. o. m. blixtrande, om ock på ett eget stillsamt, nästan
,tungt sätt”. Men vi böra icke förbise att Nyblom samtidigt
framhåller, hurusom skalden talade ,,långsamt och med svårig-
het, emedan slaget även träffat hans tunga”. Och någonting
som kanske har större betydelse än meddelaren fullt gjort sig
reda för, är att Runebergs med ett visst besvär framförda kon-
versationsinlägg tydligen för det mesta grundade sig på er-
inringsbilder. Att den sjukes minnen om personer och förhål-
landen voro livliga och åskådliga, det var, när allt kommer
omkring, kanske icke ett fullt så övertygande bevis på andlig
livskraft, som det föreföll skaldens omgivning. Hans åhö-
rare gladdes åt det uppenbara intresse, med vilket han för-
sänkte sig i sin barndoms och sin ungdoms upplevelser, utan
att reflektera över att en sådan dragning mot det förgångna
ju i regel är ett resultat av, och ett bevis på, sinnets försva-
gade förmåga att påverkas av det närvarande. Minnena bli
levande, ofta nästan hallucinatoriskt åskådliga, i den mån
de nya intrycken mattare, blekare och allt mer glesnande
uppträda inför medvetandet.
1 Runebergs fall var denna förträngning av synkretsen
icke i sina resultat enbart ogynnsam. Ty om den icke före-
funnits, så skulle väl Strömborg icke fått höra så många humo-
ristiska, med verv och fin malice berättade historier, som göra
de första delarna av hans anteckningar till en så fängslande
läsning. Materialet är så väl inarbetat i texten att man endast
då och då blir påmint om att anekdoterna stamma från en
bruten man, som på sjuklägret i erinringen genomlever sin
ungdoms och sin mannaålders kraftprov. Man bör vara tack-
sam över att ha fått del av alla dessa minnen, men med tack-
samheten kan man gott förbinda ett beklagande av att min-
nena blivit så rika och givande, just därför att skaldens fantasi
mist sin förmåga av nyskapande, och därför att den andliga
isoleringen trängt hans tankar tillbaka mot det förgångna.
Begreppet isolering bör likväl i detta sammanhang icke
fattas i en alltför bokstavlig betydelse. Om än Runeberg
var utestängd från fångstmannens upplevelser på sjö och land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
