Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 219
tidigare uttryckt i en av sina reflexioner om konsten.* I sin
tillämpning på Almqvist bjöd den gamla liknelsen honom ett
slags lösning till det problem, som under de senaste veckorna
hade tyngt på hans sinne. Bättre svar än hans replik till To-
pelius har man i själva verket icke kunnat utfinna på alla de
frågor, som väckas av motsägelsen mellan en diktares verk
och hans personlighet, och som på ett så förbryllande sätt ånyo
gjort sig påminta efter allt vad man av de senaste årens forsk-
ningar fått lära om Almqvists problematiska väsen.
Att döma av Topelius’ berättelse hade han själv dagen efter
Nissasö-festen begivit sig hem till Nykarleby. Där fick han
samma afton taga del i den sista av de hyllningar, för vilka
Runeberg under sin stora resa blev föremål. Det hade, säger
han, blivit bekant att skalden skulle passera staden på sin
resa till Borgå. Detta föranledde Nykarleby ungdom att sam-
las på bron över älven för att sända skalden sin avskedshäls-
ning. »Han kom ganska riktigt klockan sju på aftonen i sin
„enkla kurirkärra med Duneker vid sin sida. Vårt land upp-
„stämdes, alla människor viftade, ett rägn av blommor över-
„höljde kärran och bron. Runeberg hälsade vänligt, utan att
„stanna, och var försvunnen.»
Den manliga delen av Nykarleby samhälle lät sig emellertid
icke nöja med denna hastiga anblick av skalden. Man fick
i hast ett antal ekipager förspända, packade in en korg cham-
pagneflaskor, och körde i sporrsträck till nästa hållplats, gäst-
giveriet vid Jutas, där man även upphann de resande just i
det ögonblick de gjorde sig beredda till avfärd. Runeberg var,
som Topelius uttrycker det, »gentleman nog att tålmodigt
„åhöra ett tal i tullförvaltarestil till ära för Döbeln och adres-
,,serat till det odödliga minnets odödliga sångare». Han tömde
skålen och tackade för talet, men lät icke förmå sig att
stanna kvar vid Nykarlebybornas gille. Man försökte göra
det omöjligt för honom att bryta upp genom att utbringa
* Jfr Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
