Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 Runebergskulten.
sällskap på sjuttio personer som fungerade som skaldens
värdar. Carlén och hans vänner hade strukit sina namn; en
sångkvartett, som skulle sjunga vid middagen, uteblev; och
Runeberg fann sig, klockan 5 på eftermiddagen i Trädgårds-
föreningens lokal på hotell Fenix, omgiven av statsråd, högre
ämbetsmän, präster och ,,åtskilliga biskopar”. Om hans
tankar gingo ett årtionde tillbaka i tiden, erinrade han sig
kanske med en viss bitterhet, huru Borgå Tidning gjort pro-
paganda för prästorganet Svenska Biet, och huru Aftonbladet
hade förhånats var gång det icke visat tillräcklig uppskattning
av Runebergs diktning. Han hade antagligen känt sig mer
belåten, om man i detta middagssällskap icke så utan vidare
betraktat honom som sin meningsfrände.
Av de tidningsutdrag Ruben G:son Berg avtryckt kan
man se vilka lidelsefulla polemiker festen på hotell Fenix gav
upphov till. De uteslutna journalisternas organ uttalade sig i
skarpa ordalag om att ett kotteri för sig lagt beslag på den
allmänt beundrade skalden, och den konservativa pressen
dolde icke sin skadeglädje över att Hierta „det-går-an prästens”
umgängesvän och förtrogne, blivit utsatt för en förödmjukelse.
I överensstämmelse med sin partiståndpunkt betecknade de
olika tidningarna festen som lyckad eller misslyckad. Post-
och Inrikes-Tidningar meddelade att ,,måltiden varit animerad
och angenäm”, medan Aftonbladet låtit sig berätta, att maten
och dryckesvarorna varit goda, medan samvaron „haft en
viss anstrykning av tråkighet” och Östgöta Correspondenten
talade om att middagen torde varit ,,stel och generad”. Sanno-
likheten synes tala för att de liberala tidningarna nog träffat
det rätta. Men det bör å andra sidan nämnas att heders-
gästen dock på sin vänstra sida hade en bordsgranne, som
antagligen var mer Runebergsk än någon annan i sällskapet:
zoologiprofessorn Sven Nilsson från Lund, den berömde för-
fattaren till Skandinaviens fauna. Med honom kunde skal-
den underhålla sig om fåglar, villebråd och naturförhållanden,
ända till dess den tomma stolen till höger blev upptagen av
ärkebiskop Wingård, Svenska Akademiens dåvarande di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
