Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134 Runebergskulten.
För att man icke skall förvillas av de motsägande uppgif-
terna, är det emellertid nödvändigt att i detta avseende göra
en distinktion:
Man har ingen anledning, och ingen rätt, att skjuta ifrån
sig de vittnesmål, enligt vilka Runeberg tedde sig oberörd av
många frågor, som livligt upptogo andras sinnen. Han, för
vilken det var en spännande, om än årligen återkommande till-
dragelse, när Borgå å bröt sina isar, kunde med en viss ring-
aktning vägra att skänka sin uppmärksamhet åt händelser, som
lågo utanför kretsen av hans personliga intressen. Hans värld
var rik och han levde sitt intensiva liv i den, men det kunde för
några av hans bekanta förefalla, som om han med ett slags
kvietistisk förnöjsamhet hade funnit sig till rätta innanför dess
gränser. Fredrik Cygnæus anmärkte om hans ,,dormiterande”;
Fredrika Runeberg, som dock mer än någon annan för honom
öppnat vägarna till det europeiska bildningslivet, och som
med lidelsefullare iver än han följde den inhemska politikens
skärmytslingar, klagar över att hennes make är ,,så lat, den
stygga människan” och att det icke är att tänka på att han
skulle komma sig till några uttalanden i offentliga frågor.
Och mer än någonting annat betyder det att Robert Tengström,
den hängivne beundraren, i ett brev till Herman Kellgren (av
den 8 augusti 1845) säger: »Det är ledsamt att måsta tillstå
,,hos honom denna tröghet och en ityföljande likgiltighet för
„en mängd saker.»
Allt detta är obestridligt; men man känner sig det oaktat
oförhindrad att tillerkänna en lika stor obestridlighet åt några
uttalanden, som synas gå i en nästan motsatt riktning. När
Grot år 1851 i ett brev till Pletnjov försöker karakterisera
Runebergs konversation, framhåller han särskilt mångsidig-
heten i hans intressen. »Det tyckes ej finnas någonting, som
han ej tänkt på; man behöver blott flyktigt beröra en sak,
och genast omfattar Runeberg den och utvecklar nästan alltid
någon ny, slående tanke och tvingar en att se på saken från
en alldeles ny sida.» Och i sin artikelserie Några hågkomster
af J. L. Runeberg yttrar sig Gabriel Lagus på ett sätt, som visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
