Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå gymnasium. 103
„Nu ser jag huru det står till. Ni kommo i går av ungdoms
,,överdåd att begå en dumhet, och nu haven i ångrat er, och
,,detta gläder mig av hjärtat, kära gossar. Varen övertygade
,,därom, att jag alltid haft ert bästa för ögonen och mitt hand-
„lingssätt har städse varit förestavat av omtanke för ert fram-
,,tida väl. Och därför skola vi ånyo bli vänner och låta allt
„vara glömt.”
»Och sedan den dagen kom det aldrig någon ’fnurra på
,,tråden’ mellan Runeberg och Borgå gymnasister.»
Det fordras icke mycken stilkänsla för att man skall för-
nimma att det icke är Runebergs egna ord som här blivit åter-
givna. Om anekdotens berättare verkligen varit en f. d. elev,
så ha hans minnen av skaldens uttryckssätt blivit i någon mån
förvanskade under årens lopp — såvida icke, ty även den möj-
ligheten låter tänka sig, hans berättelse blivit påverkad av
tonarten i en äldre Runebergsanekdot, vilken gott kan hän-
föra sig till samma tilldragelse.
Redan år 1865 hade nämligen ,,Onkel Adam” (C. A. Wetter-
bergh) i barntidningen Linnea infört en liten uppsats om Rune-
berg som gymnasielärare.* Han talar där om huru skalden
av sina lärjungar var ,,älskad, så som få varit det”. ,,Orsaken
„därtill”, säger Wetterbergh, „låg i hela hans person, i hela hans
„sätt att tänka, känna och se. Jag har hört ett drag, som för-
,,klarar allt. En Runebergsvän har berättat mig det.” Efter
denna inledning omtalar han att skolkollegiet i Borgå av någon
orsak sett sig föranlåtet att göra någon inskränkning i ung-
domens frihet (det nämnes intet om förbud mot tobaksrökning).
Så säges det att ungdomen känt sig på det ömmaste sårad,
framför allt därför att Runeberg varit med om beslutet. »Han,
,,deras vän, deras avgud, hade svikit dem, hade ej försvarat
„dem! De övriga lärarna kunde man förlåta, men Runeberg
,,— han, som varje dag såg, huru mycket de höllo av honom •—
„nej! Han skulle få förnimma deras rättmätiga harm, det
* Det bör nämnas att uppsatsen avtrycktes i Helsingfors Dagblad
för samma år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
