- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
258

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och forskande ned i hennes, och för första gången
sänkte sig dessa, undvikande, mot golfvet.

»Du har i dag en mycket vidlyftig post,» yttrade
fru Stormsvärd med en häftighet, som vittnade om
förlägenhet.

»Ja,» svarade generalen; »det ser nästan ut som en
orättvisa, att mannen skall ha så mycken korrespondens
och hustrun snart sagdt ingen. Men du tar din
skada igen, Charlotte; när fruntimmerna afsända
eller emottaga bref, äro dessa vanligtvis desto längre.
Vi, som skrifva i ämnen rörande tjensten eller affärer,
blifva förundransvärdt lakoniska i våra uttryck;
fruntimmerna älska det eleganta, det utsökta i formen,
serdeles ifall de, af någon händelse, skulle skrifva till
en karl!»

Generalskan rodnade upp till hårfästet. Generalen
låtsade icke märka framgången af det enkla medel han
användt, för att pröfva sin hustru; han mumlade
endast för sig sjelf: »Ännu är hon en oöfvad
förbryterska: hon kan rodna!»

»Men,» inföll generalskan, som fruktade, att ett
ögonblicks tystnad kunde draga hennes mans uppmärksamhet
på den purpur, hon kände bränna sina kinder, och
som derföre tillgrep den första tanke, hvilken flög
henne genom hufvudet, »men denna vana vid
korrespondens, denna verkliga öfverhopning deraf gör
alldeles om intet den känsla af glädje, hvilken den ännu
ovane erfar, då han emottager ett bref och pröfvande
granskar utanskrift och sigill. Det är en känsla,
beslägtad med barnets, som håller en ännu i attrappen
fördold julklapp i handen.»

»När man hunnit mina år,» svarade generalen, »har
man längesedan upphört att emottaga skrifvelser af så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free