- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
256

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här lägger för edra fötter — hvem vet, om det icke
är den sista i mitt lif? Var, klockan fyra i dag
eftermiddag, i er park, vid eremitaget! Kom ihåg, att
det gäller en olycklig kärleks farväl; detta afsked
skulle icke sjelfva svartsjukan förmena oss. Kom ihåg,
att, om jag blir den ende på mötesplatsen, om jag går
derifrån utan ett tröstande ord från edra läppar, utan
en vänlig blick ur edra ögon, skall jag visserligen —
ty jag har lofvat det — fatta vandringsstafven och ila
bort, långt bort; men förtviflan, märk väl! förtviflan
blir då min följeslagare på vägen, och hvart denna
sedan bär, vågar jag sjelf ej ana. Derföre besvär jag
dig på mina knän, Charlotte, unna mig en qvart, en
minut blott, innan jag för åratal lemnar dig — jag
behöfver denna glädje, för att gömma den som mitt
skönaste minne! Kom! kom!»

Med fuktiga ögon läste fru Stormsvärd dessa rader,
exalterade, såsom gerna allt hvad kärleken skrifver.
Hon kände sig stolt att vara älskad af en man, som
med så mycken heroism gjorde ett offer af sin passion,
som, på en vink af den älskade, lemnade henne och
hemmet och utan ringaste tvekan gick ut, att skapa
sig en ny verkningskrets. Men då hon kom längre
i brefvet, då hon hann till de rader, der Segerstjerna
bad, besvor henne om ett möte, kände hon sin själs
naturliga ädelhet och stolthet, med den purpur som
steg klar på hennes kinder, mäktigt höja sig mot detta
förslag. Hon, hustrun, smyga förstulet till en älskares
möte — det vore låghet, förnedring! Men också, att
jaga den i förtviflan, som för det offer han bragt
fordrade endast denna belöning — det vore grymhet,
raseri! Dessutom, detta möte var ju icke ett vanligt
kärleksmöte, några minuter af förstulen lycka, af blind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free