- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
121

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


         O Gud! du mig bevara
         Från satans falska snara!
         Mig från förtviflan fräls!


bredvid dessa utgjutelser af en botfärdig fånges
ångerfulla klagan, hade en rå hand tecknat en brännvinsflaska
med tvenne glas samt derunder prentat inskriptionen:
»Kristliga fångars tröst.» Så finner man ofta
i fängelset förhärdelsen och ångern sida om sida med
hvarandra.

För att fördrifva den i ett häkte olidligt långsamma
tiden, hade de fångar som hvar efter annan bebott detta
rum, med sotkol på väggarne uppritat en mängd
groteska gestalter af menniskor och djur, till en del icke
utan anlag kastade ut på kalkgrunden och i det öde,
nakna rummet åtminstone skänkande ögat en hvilopunkt.

I detta fängelserum dvaldes på hvar sin säng tvenne
fångar. Fastän förmiddagssolen, varm och lifvande,
sken ner på deras borstbindare- och snickareverktyg,
som lågo uppradade på ett bord vid fönstret, tycktes
denna väckelse till flit alldeles halka förbi deras
uppmärksamhet, der de halfsofvande krupit ihop på sina
bäddar, ej olika tvenne omorgnade björnar i sitt ide.
Båda buro brottets pregel på sina blekgula anleten.
Der låg ej uttrycket af mördarens vildhet, af hans
härdade, kalla grymhet; men menniskokännaren kunde
lätteligen der uppsnappa det gemena draget af tjufvens
fega lömskhet, lurande i den lystna blicken, smilande
i det försåtliga leendet. Det tycktes nästan som om
de, under sin oroliga förmiddagsslummer, ömsesidigt
bespejade hvarandra — den ene medbrottslingen misstror
städse den andre.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free