- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
79

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag fruktar bara,» inföll generalen, »att, vid detta
ombyte, den hederlige gubbens stämma skulle förefalla
mig alltför sträf och hård. Men det börjar höras, mina
herrar, att jag är i smekmånaden; vi måste öfvergå
till andra ämnen. Börjar icke häradshöfding Stålkula
att längta tillbaka till hufvudstaden? Han har nu
varit Smålänning i ett par månader, och mycket mera
landtluft tål väl icke en Stockholmsherre vid att inandas,
innan hemsjuka inställer sig.»

»Jag, herr general, lefver i vänskapens sköte, liksom
generalen i kärlekens. Äfven vi, Segerstjerna och jag,
föra ett idylliskt lif på det vackra Segerstad; och
under sådana förhållanden tänker man sällan på något
annat än det närvarande. Jag vågar vädja till fru
generalskan, om hon, för sin del, har i detta ögonblick någon enda tanke för Stockholm och dess nöjen?»

»För Stockholm, ja — för dess nöjen, visst icke,»
svarade fru Stormsvärd. »Jag vore otacksam, om jag,
äfven under min lycka, kunde förgäta ett par verkliga
vänner, som jag förvärfvat deruppe, och som säkert
ofta skicka en vänlig tanke hit ned till mig; men hvad
hufvudstadens nöjen angår, är min bekantskap med dem
säkert alltför flygtig, emedan jag icke efter dem känner
den ringaste saknad.»

»Så länge ännu fälten stå frodiga och gröna, så
länge foglarne sjunga i de rikt löfvade träden, känner
man icke på landet någon saknad efter staden; men
låt fälten gulna och vissna bort, låt träden aflöfvas,
gren efter gren, och foglarne flytta hädan, skara efter
skara, då erfar man snart den första känslan af otrefnad
vid landet, den första tydliga symptomen till
stadslängtan.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free