- Project Runeberg -  En sommar i Småland. Berättelse /
77

(1847) [MARC] Author: Karl af Kullberg - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med posten ankomna tidningar. Generalen var en
man af medelmåttig längd, nu något krökt af ålder
och mödor. Ur hans regelbundna ansigte, som på ena
kinden bar ärret efter ett djupt sabelhugg, strålade
allvar och ära. Hans nästan isgrå hår och mustacher
gåfvo åt hans ädla drag en pregel af »preux chevalier»,
af gammaldags ridderlighet, hvilken gerna fästade
blickarne vid den ståtlige veteranen, isynnerhet då vid
hans sida sväfvade den hulda, sköna qvinna, som flätat
myrten i hans lagrar, som sammanknutit friskheten
och behaget af sin ungdom med äran af hans
ålderdom.

»Välkomna, mina herrar,» ropade generalen med en
stämma, på hvars väldiga ljud man kunde höra, att
den var van att genomdåna stridsbullret på ett
slagfält, »välkomna i gubbens gamla näste! Nu kan han
åtminstone visa er något nytt — sin hustru! Min lilla
Charlotte, du ser här en af mina närmaste grannar,
kapten Segerstjerna, och hans vän, häradshöfding
Stålkula. De ha, under min ungkarlstid, så der temligen
negligerat mig; de ha kanske funnit gubben litet
tråkig. Men nu, sedan ungdomen hållit sitt glada intåg
på Wikingbo, hoppas jag, att vi litet oftare skola få
fägna oss åt deras härvaro.»

»Till kapten Segerstjerna,» inföll generalskan, »står jag
redan i förbindelse, fastän jag nu först får lära känna
namnet på den artige återbringaren af mitt tappade
ridspö.»

»Ah,» skrattade generalen, »icke kunde jag, då min
hustru i går för mig berättade sin rencontre, gissa mig
till att det var kaptenen, som på vägar och stigar så
der debuterade i egenskap af vandrande riddare. Men
medge mig emellertid, mon ami, att ni sällan sett någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kullenso/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free