Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad som berättades mig om Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt, att lärare ocli kamrater kallade honom »vår lille botanicus», ehuru hans
läroböcker ej svarade mot hans håg. Han var ämnad att bli prest.
Denna så till sägandes medfödda lust för örter ökades genom att gossen
hörde fadren tala om växter och att han fick vistas ständigt i den trädgård fadren
anlade i Stenbrohult, och hvilken var den förnämsta i landskapet; samt att gossen
fick göra sig en egen trädgård i miniatur, der han på en liten plats hade ett stånd
af allt det, som fanus i den större trädgården.
Fadren kom till Vexiö för att höra efter sin käre son, då alla lektorerna
med enhällig röst styrkte fadren att i tid sätta sin son till något handtverk (till
snickare eller skräddare) då de voro öfvertygade att han med boken ingenting
kunde uträtta. Detta var ett dunderslag för fadren, som nu i 12 år användt allt
hvad han kunde på sitt käraste barns uppfostran. Under det han skulle besluta
till hvad handtverk han skulle använda sitt barn, går han sorgsen till Doctor J.
Rothman, som var Physices Lektor, att rådföra sig med honom om en krämpa,
som några veckor besvärat honom. Under det han för doktorn berättar sin
sjokdom, kommer han äfven att nämna den sorg han nyss fått af sitt käraste barn.
Doktor Rothman företog sig att kurera begge plågorna och försäkrar fadren heligt,
att bland alla der studerande djeknar vore ingen enda, som gåfve det hopp om
sig, som hans Carl. Men ens vittnesbörd mot så mångas, kunde ej gälla hos
fadren.
Då sade doktorn, att om icke fadren ville underhålla sin son, så ville han
taga honom i sitt hus, föda honom och läsa med honom, det år som återstod
innan gossen med sina kamrater skulle flyttas till akademien. Lektorerne, menade
han, hade rätt uti att han ej kunde bli prest, men han kunde bli en namnkunnig
doktor, och föda sig ändå. Fadren blef tröstad, och doktorn läste för sonen privat
hela året; examinerade gossen och fann honom ha fattat till pricka, allt hvad
han läst.
Tiden var nu inne att Carl skulle^ resa till akademien. Han fick bo i
doktor Stobei hus. Här fick vår student se ett artigt museum af allahanda
naturalier: stenar, snäckor, foglar och herbarier af inlagda örter, sådant han aldrig
sett. Ynglingen behagade oförlikneligt detta sätt att pressa växter och han inlade
snart i sin egen samling allt som växte kring Lund.
Doktor Stobeus hade tagit i sitt hus en tysk medicine studiosus, som hette
Koulas, hvilken der lefde som son och hade tillgång till’ doktorns bibliothek.
Lin-neus lärde nu denna Koulas, livad han sjelf af doktor Rothman lärt i physiologi,
hvaremot Koulas alla nätter utlånade böcker åt honom ur Stobei bibliothek. Men
Stobei gamla moder, som icke kunde sofva om nätterna, ser ljuset i Linnei fönster
och varnar sin son för smålänningen, som hvarje natt somnade från ljuset och
satte hela hans hus i äfventyr.
Ett par dagar derefter, när Linneus sitter klockan 2 om natten i fullt
arbete med doktorns böcker, kommer denne med sträng uppsyn, sakta instigande, i
tanke att finna Linneus somnad från ljuset, och frågar hvarför han ej sofver om
nätterna, som annat folk? Men då Stobeus stiger fram till bordet och får se sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
