Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I alla trädgårdar är det vanligtvis mycket lif och rörelse i April.
Arbetsfolket gräfver, krattar, skyfflar, skrapar mossan från träden och
pratar först och sist öfver hela trädgården; man sår spenat och morötter, sätter
ärter och potates, planterar träd och buskar. I orangerierna ser man de
vackraste blommor —- ja till och med jordgubbar och smultron, en ljuflig
syn för små barnögon, men påkostande nog om man blott tär se, men icke
röra. Stor concert höres från alla träd och häckar, vårfoglarna uppföra de
herrligaste symfonier man kan höra. Staren, bofinken, löfsångarn, alla hafva
kommit, och syssla med sin bosättning för sommaren. Och lärkan, hon
flyger ned till ängstufvan för samma ändamål, och så högt, högt upp i luften
igen under jubel och sång. O hvilken sång -— en så liten strupe och
sådana drillar! Huru underbart! Men så är också hela lilla lärkan ett verk
af Honom, som heter Underlig och har allmakten i sin hand.
Som barn hade alltid April månad för mig ett obeskrifligt behag; den
har så ännu. och icke minst för de barndomsminnen den medför. Dockorna
och jag började då våra samfälda promenader på gården, der vi kunde sola
oss bäst i solskenet. Jag blef alltid mycket snart solbränd, men de hade
flor och handskar och bibehöllo ständigt sin hvita hy; de voro fina, förnäma
prinsessor förstås, och det var icke jag. Oaktadt den furstliga rangen,
sträckte sig också rätt ofta våra samfälda promenader till hönshuset,
hvar-est värphönsen — de enda, som voro inne om dagen — skulle efterses. De
öfriga hönsen sprungo fria öfver alla backar och krafsade i den lösa
vårjorden efter någon välsmakande mask, frökorn m. m., och små sandkorn
dugde förträffligt såsom mellanrätt. Bland denna hönsskara befann sig en
stor, spansk höna, som blifvit utkläckt i ett skatbo af en moderlig skata;
den hönan var min, och jag hade fostrat henne alltsedan hon utkröp ur
ägget. Ingen höna värpte så stora ägg och så mycket, som hon. I April
började hon sin lofvärda rörelse och fortsatte dermed ända till Augusti
månad utan uppehåll. Mor Lisa, hönsgumman, trodde att hon skulle värpa
ihjel sig; men det gjorde hon ändå icke. Ankorna hade jag också mycket
roligt af, då de började simma i den isfria dammen och stodo på hufvudet
med stjerten rakt i vädret. Det var en stor konst i mina tankar, som ingen
menniska kunde göra — åtminstone icke jag sjelf.
Men roligast af allting var dock att få ställa i ordning mitt lilla
trädgårdsland; gräfva det sjelf, så och sätta sjelf, samt att med pappa eller
mamma få gå ut på åkrarne, se på plöjningen och harfningen och gifva oxar
och hästar bröd; men litet rädd var jag alltid då de behornade hufvudena
sträcktes mot mig och jag kände pusten af de flåsande, stora näsborrarne;
brödbiten föll dä ofta till marken i den kritiska stund den skulle tagas och
jag vågade visst icke böja mig ned för att upptaga den igen och lemna min
nacke till pris och munsbit åt en oxe.
Ibland var April månad så mild och god af sig, att åkermannen
äf-ven tilläts beså sina åkrar. Första såningsdagen vankades då alltid en sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
