Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Carls-dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ner på lifstid», sade han ibland. Den unge krigaren var mera stridslysten och
morsk än han var broderlig och vis.
Moderns glädje öfver den återkomne sonen var naturligtvis öfver måttan
stor. De samtalade med hvarandra mången stund om det lyckligt öfverståndna
kriget, om Norge, om »den väldige prinsen». Johan hade mycket att anföra om
denne sednare, hur »styf och dugtig» han var, bur »gemen[1] emot soldaterna», hur
af hållen; en gång hade Carl Johan sett honom (Johan) »stint midt i syna», och
sagt några ord, som icke var svenska, till en bredvid stående officer, hvilken
derefter också hade sett honom »stint midt i syna». Carl Johan hade således
bemärkt honom; detta var en oförglömmelig ära, hvarom den gamla modern aldrig
för ofta kunde påminnas.
De silfvermynt, som Carl Johan skänkt den gamla, voro af timliga
egodelar det hästa hon egde; de fingo aldrig röras, knappast med händerna, de voro
i ordets mening skådepenningar. För desammas skull uppsattes slutligen ett
testamente, hvari gumman förordnade, att dessa silfvermynt skulle i arf tillfalla
hennes son och äldsta sonsöner i rätt nedstigande led, — och hon bifogade
härtill den önskan och uppmaning, att hvarje arftagare skulle i dopet erhålla
namnet Carl Johan, och — om möjligt — vid fullmogen ålder ingå såsom soldat i
svenska arméen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
