Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Icke milt, o, Blenda! — sade Herman. Der
har da ett ram, som af ingen annan någonsin kan
intagas; men jag mgdgifver dig, att Clas Ulrika
bortgång är den Försyneus rost, som ropar, att ti
måste, — måste skiljas, att vi ej längre få strida
mot Guds %illja.
Efter en lång stunds tystnad sade Blenda,—
långsamt och eftertryckligt:
— Nej, — du har rätt! öm Clas Uh-ik dår,
oeh min Gabriella ändå får lef%a, så — — —
böra vi skiljas, och skola det äfven. Detta offer
blir då min skyldighet att göra, afien om icke
odet tvunge mig dertill. — Men, om deremot —
Här tystnade Blenda, och Hermans hjerta
lika fattligt, lika klart läsande i Blendas tankar,
som blott en verkligt älskande det kan, — hans
hjerta slog våldsamt och nästan sanslöst vid den
enda, rätta tydningen af detta–––––––-mycket in-
nebärande men, — — — som Bienda dock icke
fortsatte.
Det fenster af saloneir, i livilket Blenda och
Herman sntto, låg ut åt stora alléen. Utan att
mycket gifva akt derpå, hörde de först och sågo
- sedan ett åkdon hastigt svänga in på gården, men
stadna, inan det kom fram till porten. En karl
hoppade lätt och fort nr vagnen och sprang sag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
