Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all verld ofch låt bli det! Då töras vi ja inte
springa ut och in; och, efter hvad Ekelöf alltid
berättar, så lår min nådiga Grefve snarka, så att
ipgen af småherrskapet finge den ringaste ro.
Grefven visste ej i hast, om han icke borde
blifva litet ond och stött samt hålla ett litet
lämpligt tal om 6ina liusbondrättigheter, att göra, hvad
honom lysste, och vara, hvar lian behagadej*inen
dels bruka äldre herrar i allmänhet sällan att
blifva onda på små snälla mamseller med smånätt
physionomi och — ”bruna ögon, lockar blå”,–––––
— — som ndgon sjöng ur Friskytten; — — och
dels stod lilla Ulla i synnerhet ganska mycket i
Grefvens gunst för sin beskedlighet, villighet och
ordentlighet, så att, om någon tordes någon gång
motsäga honom, så var det usst hon. Dock
lyckades detta långt ifrån icke alltid, fast det denna
gången tog skruf, och Grefven afstod från sin stora
sofplan, ty annat än sofva fr&n början till slut
hade han ändå troligen icke gjort.
— Nå, Gud ske.lof! Nu ha vi eti sorg mindre,
— sade Ulla halfhögt till Grefvinnan, som, oaktadt
allt det qvalfulla och oroande, som låg öfver
hennes sinne, omöjligen kunde förneka sin natur och
icke draga litet p& munnen, Iinru omärkligt det än
varit för h varje menskligt öga, utom kanske Alarik».
”Alarik!’9
Mången tror väl, att han är alldeles bortkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
