Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raenniska, Prostinnan. Prosten har blifvit
gammal, man lika vänlig och välmenande som alltid.
Han sade mig så många artigheter, att jag blef
alldeles stum. Det är for roligt, att se sig vara
så välkommen och så firad på en ort, der man
varit förr. Då först börjar man tycka sig hafva
något värde. — — —
På det har mättet, — ty detta var blott en
liten profbit, — gick Fröken Regina på, utan att
nämna ett ord om predikan, eller något, som med
dagens högtid och åmiunelse hade minsta
sammanhang, utan omkring henne sjelf svängde alla
hennes små tankar i en evig ringdans, likasom
guldfiskarne i sin glaskupa. Herman trodde, att
hon var galen, och yttrade ett flyktigt ord
der-om till Alarik och Capitain*. Den sednare säg helt
förskräckt ut; men Alarik sade spefullt:
— Ja, — man kan åtminstone med skäl säga, att,
om’ hon ieke är galen, så är hon ännu mindre klok.
Fröken Regina tyektes i allmänhet vara litet
besvärad af att ej mer vara värdinna på Lindsjö.
Blenda fyllde så väl och så fullkomligt denna plats,
att hon såg med en liten viss grämelse, huru det
skulle blifva henne omöjligt att stundom få taga
eommando-stafven; något, som hon hoppats, och
trott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
