Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ir mjuk, och, som roan således hvarken hörde el*
ler såg mig, stadnsde jag der, emedan jag fr&n
aalonen hörde sång, och det för första gången.
Grefiinnan satt vid piano*!, på hvilket hon
accom-pagnerade sig, med förvånande smak och
fårdig-het, till vår hlrliga Geijers hlrliga: ”Stundom
Sfven vaken drömmer jag.” —–––-Hon tycktes
verkligen åfven drömma, ty i hennes sång, ehuru
klar och klangfull, låg dock något af en
dröra-mandea enformighet. Kanslan följde val med
sången; men tankarne föreföllo mig frånvarande.
Somliga stropher sjöng hon om otaliga gånger, de
likasom domnade — dog o bort; och så! — likasom
vaknade hon åter upp. Ingen tycktes just
sirde-les afhöra henne. Man bullrade vål icke; men
en sagta hvisning bevisade dock, att herrarne
voro inbegripna i ett för dem interessant samtal.
Lilla Gabriella satt och lekte vid ett bord,
Mamsell Ulla sysslade sagta vid thdbordet, och
betjen-terna stodo tysta med sina brickor. Jag vågade
icke andas. Det hela föreföll mig som dessa
husliga taflor, man någon gång emot sin villja får se
i stiderna, når en granne midt öfver gatan
an-tlnder sina ljus, utan att fålla ned rullgardinen.
Jag inbillade mig med skil, att mitt intride
skulle alldeles föråndra scénen, och, om jag skall sft«
ga dig sanningen, — jag njöt verkligen af att
en enda gång tro mig finna tecken till sjil och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
