Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tia tvungna ödmjukhet, känner det djupaste för*
akt, den «törsta vanvördnad för den gudom, vid
brars fotter det jerah&rda ödet befaller honom
täka hjelp — beskydd — eller —––––––-endaat
rättvisa. Då är aopplicantena lott ändå i alla fall
ganska h&rd. —Ja, så hård, motbjiHande och vidrig,
iU han, om han liar lijerta i bröstet, oeh om lians
tegäran blott gäller honom sjelf^ och icke andra*
lycka o c Ii välfärd deraf beror, — han gör aldra
katt att — — —* — vanda oraklet ryggen och
med hiifvudet höjdt vandra samma väg han kom*
mit, lika fattig, lika obefordrad, lika ohjeipt och
ohörd på a tia aätt, men rik, sjelfständig och ober
roende 1 kanalan af eget värde, i känslan af att
iadi vara värdig, hvad han icke en gång brydde
lig om att bedja om, och som no––––––— —
må hända kastas Ull en ovärdig.
Men ingen enda af dessa känslor intog Mor
Martha. Hon knippade litet på förklädet, nftgot
på halsduken, hostade litet, men föredrog sedan
litt ärende, som vi för långe sedan veta — var:
Stt den gode Pastorn sjelf skulle hålla den lilla
straffpredikan för den ystra faderlösa pilten, som
Mor Märtha i siu stora och verkliga ödmjukhet
och aitt ringa sjelfförtroende icke ansåg sig vuxen.
— Allt för gerna — svarade Pastorn; — skicka
mig hit gossen, att jag först må hafva reds pi
«sken af honom sjelf, inan jag bannas! Man må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
