Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i«» m
till förtviflan gränsande oro, som intog hela hans
omgifning, ifrån oss, hans v$jmer, till den
ringaste af hans tjenare och underhafvande, ty jag fftr
aldrig ae en herre, som varit så älskad af sitt folk,
en menuiska så afgudad, oaktadt hvar och en kom
ihog honom som både sträng och häftig. Hvart
man kora, hördes klagan och rnnno tårar. Dora
en-Sara gick med detta den tänkande ålderdomens
lugn och denna erfarenhetens visdom, som städse
besannat, att menniskans klagan och gråt tjenar till
intet; att, utom de svaga- åtgärder, hon med sina
krafter kan åstadkomma, tyckes den tysta bönen
vara det enda Gndi behagliga vid ett dylikt
tillfälle. JVIen tro icke, hon sparade någotdera af
dessa bevis på kärlek till sin älsklfng! Natt och
dag var hon outtröttlig vid hans ,bädd, dock utan
det ringaste fjesk och ofta alldeles omärklig för
Axel. Men, skulle det någon gång hetas, att hon
hade gått till bvila, och hennes råd eller
närvaro ändå hastigt var af nöden, aå kunde man
vara läker att finna henne med sammanknäppta
händer, spår af en borttorkad tår på den vissnade
kinden, och Skriften oppslagen framfor henne«
skumma blickar.
Jag glömmer i help mitt lif sldrig d$tsa
dagar, och jag kan docrk icke förmå mig att
åter-gifva deras mörka färg i ord. $opphörUgt tyck-»
Axel) III, ’ S. 1
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
