Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#rig In, i hela mitt lif, bedröfv« min Gudmund,
det vet Gud! Men nu% — na vill jag dö!
Axel bad tyst, att Gad måtte hörsamma
hennes önskan och förlåta hennes villor för hennes
kirleks skall.
Hon brydde sig na icke mycket om Axel,
gjorde honom inga frågor, som han hade trott, ntan
låg tyst och stilla på sin bädd, lekande an med
det ena, an med det andra af de småsaker, Axel
bragt henne. Då och då sade hon: ”Jag vill do,
jag vill gerna dö!0 elier ock nämnde hon sin
Gud-munds namn med ett vackert* epithet, och det
akar Axel in i själen, när hon stundom sade:
— O, rata Gadmand, da tänker ofta på mig,
det vet jag! Midt i mörka natten vaknar jag och
känner, — känner, att du tänker på mig —
saknar mig. Ö, hvad du är god, som af dig
sjelfå-tergifvit mig din bild! Jag visste nog, att det
blott var för en tid, som da ryckte den ifrån mitt
hjerta. Och medaillonen! Detta lilla första’ bte«
vis och vittne till din kärlek! -Vår kärlek! Den
har da visst barit någon gång, ty jag tycker, jag
vill tycka, att snodden är mer sliten, än när dt&
var så grufligt hård och bad mig, — mig gjelf—*
afknyta den, så att den rika, — — den
öfversil-la icke skulle få se den och fråga om den. O
afgrandsstnnd! Då brast mitt bjerta! Elier kan-
Axel) III, 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
