Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- — Vi il itu följa med mig ned i mina fäders
grifthvalf, Tlieodor? < Jag har icke haft mod att
g* dit, allt sedan jag, som den sista af min ätt,
tog emot dess qvarlefvor. Dju vill le! Du vet
icke rätt, hvad jag menar med ordet mod. Men jag
vet det! Jag viH icke ännu en gung känna harm
vid min fosterfaders kista, j*g har icke haft mod
att se dessa ”séchs Brett ev und zwey Brettchen’\
hvilka innesluta den sköna och hulda varelse, som
naturen ämnade mig, men som menniskorna sleto
ifrån mig och kastade i en förtidiggraf, och hvaro
minne jag aldrig varit otrogen, fast jag, efter jag
innu är ett jordens barn, älskade hennes afbild
på jorden, och älskade denna mest i det ögonblick,
då hon var den förklarade likast, det vill säga,
när hon uppoffrade mig..
De båda ynglingarne voro na vid
kyrkopor-ten. Tysta bundo de 6ina hästar vid gallret, och
Axel hemtade, utan många ord, kyrkonyckeluqch
griftnyekeln i klockarstngan. Stumma ingingode
* den stora, tomma, höghvälfda kyrkan, som hemskt
genljöd för hvarje deras tunga, långsamma steg.
Sporrarne klingade mot stengolfvet; luften var
fuktig och kall; solen kastade in genom ett enda af
de höga, smala felisterna sinn sista, matta,
röd-aktiga st i ålar; stunden, luften, dagern, tystnaden
och genljudet, aHt tycktes h viska om af sked och*
forbi och länge sedan flydda och glömda tider»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
