Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hgen goda vänner, men att \\ troligen aldrig blit*
va annat eller något mer.
Axel tvärstadnade ett ögoublick.och blickade
stum på den högt rodnande Rosina; men; då han
besinnade, att detta kunde väcka tnenniskors
uppmärksamhet, fortsatte han gången, utan att på
länge aäga ett ord; slutligen utbrast han;
, — Rosina, för Guds skull, svara mig
upprig-tigt! Lif eller död kan bero derpå; ljuger du elter
talar du sanning?
— Sanning! — svarade Rosina i högsta grad
lif-ligt, men ändå nästan ohörbart — Sanning, i lif
och död!
— Rosina! Dig och himmelen vare tack för
detta, ljufvnste af alla ord! — sade Axel i stormande
förtjusning, och en hel secund låg Rosinas hand
vid Axels högt klappande hjerta.
Men nu, just nu kommo talafide och frågande
och spörjande menniskor — och nu skiijde dessa
fjeskiga varelser tväune hjertan, som voro så nära
hvarandra, som si länge längtat tiil denna tusende
gånger omdrömda stund, som ändtligen möttes i
en gemensam himmel af kärlek, som — men det
lönar icke upprepa allt det paradisiskt sköna, som
menniskorha nu förstörde för Axel och Rosina.
Axel kunde med möda styra sin harm och
få öfverlemna brefvet till Rosina; men ett enda
j^dare, det blef honom alldeles af ödet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
