Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*pdr hjelte, fast han hittills hlqlt värjt en trogen
child af en stpt sjal, i passionernas,, bvirflaijde
bo-insnärjd. Men nu! Nu börjar han ju tem*
. ligen hunna bestrida alla des.sa passioner, ty
in-tgen m& inbilla sig, att de tystnat, att de bleknat,
lugnat aigv domnat, somnat, slocknat och dött.
rNej, nej, de lefva, de.glimma upp under askan,
de upplåga till och med ibland, och lågan hotar
* stundom sjelfva himmelen, likasom Titanerna det
*fordom gjorde; men så kommer förnuftets kalla
t vatten och hålles öfver dem, så komma mannens,
den stoltaste mans föresatser och jeravillja och
Ifasta en klipphäll öfver dem, och derföre brinna de
icke numer, otyglade som en vnlcan, h vilken kastar
-eld massor och lava, och. forhårjar jorden, och
ut-öder menniskorna. Nej, Axel hade nn; svingat sig
.ur stoftet, hade våt ännu mången mensklig
svaghet,. månget meoskligt fel; men just sådan ,är
hjelten.
. Fullkoraligheten, den döda, passiva, evigt
sof-, vande, eller evigt vakpnde, lnilket den börjat, med
ett ord, fullkomligheten, bristlösheten, den låter
icke en gång tanka, sig hos en menniska och
vore knappt älskvärd. Utom Gud, vill man så
o-gerna dyrka något, minst en menuiska; det vill
¿näga dyrka af bara beundran, ty låt blott en
an-Ifan kånsla, som man icke för ofta vill tala onb,
t lät bara den rösta, di känner hvarje varmt hjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
