Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja g försäkrar dig, jag vet icke, hvad jag velat
gif-va till, om jag varit förnuftig ifrån början och
icke gått så långt, att jag skulle ansett mig sjelf
som en niding, om jag helt och hållet öfvergifvit
Julchen. Detta var heller aldrig min mening,
ut-On med fuli föresats, att vid min återkomst taga
ett eller annat afgörande steg, afreste jag i
sålt-skap med några andra unga karlar först till Oietr
sen och sedan vidare.
Bland mina förnuftiga reseminnen finner da
afven en utförlig beskrifning på denna angenåmå
lilla excursion, under hvilken jag dock ofta
för-följdes, dels af ånger, dels af verklig saknad och |
längtan efter den goda, ålskvärda flickan.
Nästan med hvar post skref jag till henne, och
j böljan fick jag afven beständigt bref från
henne. De innehöllo väl icke mera än en enda me*
ning, på tusende sätt omsagd; men i hennes bref,
likasom i hela hennes varelse, var något så
naturligt, så barnsligt och så innerligt, att man knappt
märkte enformigheten af hennes känsla.
Dessutom är kärleken aldrig enformig. O, den är sä
rik, och dess språk så skönt, ju mer okonstladt
det är! Men, allt som det led framåt, blefvo
Jul-chens bref kortare, och slntligeir skref hon icke.
I näst det sista brefvet hade hon berättat mig, att
Theodor var kommen, och i det sista talade hon
flera gånger om honom. Jag nekar icke, att ju en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
