Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
BANBR YTARRN.
bestämdt ifrån att hon ej gick med mig till en sådan storstad.
Ty, sade hon, vill Herren hafva dig i sin tjänst som präst, så
får du nog plats ute på landet bland farmare, där passa vi
bättre än i staden. Detta tog jag såsom ifrån Herren, och året
därefter fick jag kallelse från N. N. På dr E. Norelii
tillrå-dan framlade jag saken för konferensen, som
rekommenderade mig att efter ett års privatstudier hos någon pastor blifva
ordinerad. Jag efterkom, efter bästa förmåga, konferensens
råd, och sedan jag stått examen inför den af synoden tillsatta
kommittéen och i kollokvium hörts af ministerium, blef jag,
enhälligt, så när som på en röst, beviljad ordination. Så
flyttade jag till N. N. i juli 1879, in i ett till hälften
färdig-byggdt hus. I den ena församlingen var kyrkan nästan
nedruttnad, och i den andra var ett litet stockhus, som tjänte som
kyrka. Då-det blåste, spelade barken på stockarna, och vi fingo
på så sätt en konsert, som inte hvem som helst kan göra maken
till. I en tredje församling fanns ingen kyrka alls.
Församlingen hade fått tre tomter att bygga kyrka på, men nästan
lika många medlemmar voro för hvardera af dessa platser. Det
var därför ingen lätt sak att komma till enighet i fråga om
kyrkobygge på endera af dem. Detta har dock senare skett.
Kyrkan står där nu, efter mången ’hård kamp, som ett ljus på
berget. Då jag först kom dit, voro vägarna nästan ofarbara;
ingen bro fanns öfver den flod, som gick midt igenom
församlingen. Då min hustru och jag en gång skulle hälsa på vänner
väster om floden, gick storsvängeln sönder, då vi voro midt i
floden, och hästarna gingo från mig och upp på landet. Jag
fick då ge mig i vattnet och draga vagnen i land med hustrun
i. Det gick bra, så länge vattnet var djupt, men närmare
land sjönko hjulen ned i gyttjan. Det måste dock gå, och det
gick. Det var bra att vara stark på den tiden, så att man
kunde komma fram, äfven där hästarna ej kunde göra tjänst.
Sådant hände ofta, då de t. ex. sjönko ned i snödrifvorna, så
att snön gick upp till och någon gång öfver ryggen på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
